Dagen blev bara bättre och bättre efter min skolbesök i Häljarp. Fick sms om hur nöjda de var och att killarna tyckte jag var snygg (alltid kul med en sån kommentar? speciellt om kidsen är 7 bast...).
Jag tog mig upp till Danshuset för lämna min stora väska jag hade med mig, sedan tog jag mig en skön promenad därifrån till Nicolaiskolan för att dansa. Vi håller på med en magdans just nu, hur kul som helst. Har aldrig dansat det innan men de som känner mig vet att jag tycker att att skaka lite och sååå vidare. Tog mig tillbaka till Danshuset för resterande träningar som också gick fint.
Det är nu jag tänker bli sentimental och tacksam för allt fint som finns omkring mig...warning för er som tror att jag är en bitch.
Idag har uppskattning kastats över mig som en våg. Först imorse på skolan, och senare idag fick jag det av min elev J. Killen ska nog fylla 13 år och har sin första tävling på lördag. I söndags hade vi privatträning där vi gjorde en koreografi och pratade om saker som är viktiga inför tävlingen. Han ger hjärta och själ i det han gör och jag kan inte mer än ge detsamma. Idag kom J's mamma till mig med en present som bevis på deras uppskattning och hennes ord om vad jag gör för hennes son satte sig rakt i hjärtat, blev nästan tårögd. Mitt mål som tränare är såklart att de ska ha samma passion och glädje för dans som jag har, att ha något som får en att må som bäst.
Självfallet ser jag inte presenten som all uppskattning, utan det var de ord som jag fick som gjorde allt så mycket ljusare.
Så, tänk på vad ni har och vad folk gör för er, visa uppskattning genom ord, presenter, enkla gester eller genom en kram. Ni förstår inte hur mycket detta har gjort min dag till något helt annat!

Okej, too much love and world peace.